I Was Born, but...

Originaltitel Otona no miru ehon - Umarete wa mita keredo
Regissör Yasujiro Ozu
Utgivningsår 1932
Längd 100 min
Land Japan


Handling
I Was Born, but... handlar om en familj som flyttar till ett nytt område. Väl där blir de två brödarna i familjen utsatta för mobbning av traktens ungar. Filmen skildrar även en konflikt inom familen. Barnen har höga ambitioner i livet och har stor respekt för sin pappa. Detta förändras dock när de får reda på att deras pappa smörar för sin chef för att kunna avancera i företaget. En hungerstrejk inleds...

Omdömme
Skådespeleriet håller hög klass i den här filmen och man är befriad i från den teatraliska spelstil som ständigt förknippas med stumfilm. Skådespelareskaran lyckas förmedla sina känslor och tankar mycket effektivt med hjälp av sitt kroppspråk. Mina personliga favoriter ur skådespelareskaran är Hideo Sugawara och Tomio Aoki som gestaltar de två bröderna. Det här är en mycket charmig familjekomedi med konstnärliga kvalitéer. Det s/v fotot är elegant och det rytmiska bildberättandet mycket effektivt. Om man tog bort alla textskyltar samt soundtracket så skulle det inte göra någon skillnad alls. Det som gör det här till en personlig favorit är dock manuset. Då menar jag inte de få dialogerna utan helt enkelt själva innehållet. Skildringen av japanskt förortsliv ur ett par barns perspektiv, relationen i mellan föräldrar och barn, atmosfären. Film som fick mig både att bli nedstämd och som även bjöd på en del komiska inslag. Musiken var rätt stämningsfull och den fyller sin funktion. Jag hade dock velat ha lite större variation i melodierna, det blev lite väl enformigt i mot slutet av filmen. Om man gillar djupt mänskliga barndomskildringar så som De 400 slagen / Var är min väns hus? borde man verkligen ge den här en chans.