Ett par diskuterar Rödluvan med dämpade röster eftersom deras dotter ligger och sover i rummet bredvid. Sedan ett ödelandskap i stadens utkanter; vid ett gäng övergivna husvagnar sitter en man tyst och ser på vad som verkar vara hans familj. Samma stad och samma man: han kör i trafiken med två handgjorda slagstift för ett jaktgevär. Mannen är 42 år gammal och hans namn är Viorel. Störd av obskyra tankar, kör han genom staden mot en destination som för honom själv är okänd.
Omdömme
Jag tror det här är den första rumänska film som jag någonsin har sett. Ytterligare ett land är alltså avbockat och referrensramarna har blivit en aning bredare. Extra trevligt blev det när jag under filmens gång insåg att jag verkligen gillade vad jag såg. Filmen är dock rätt annorlunda, vilket jag upplevde som en fräsch fläkt, och därför kommer den nog inte passa allas smak.
Cristi Puiu har en grym scennärvaro och briljerar i huvudrollen som Viorel. En man som vid första anblick inte verkar ha några större framtidsplaner och som lever ett ganska stilsamt liv. Karaktären verkar vara något av en "medelsvensson" som inte gör något större väsen av sig. Men det finns någonting som inte riktigt är det som det ska med Viorel visar det sig. Denna känsla har förmedelats på ett mycket bra sätt med hjälp av skådespelarens kroppspråk och hans uttrycksfulla ögon. Tyvärr är inte de övriga karaktärerna lika välskrivna och de saknar det djup som Viorel har. Men det gör inte på något sätt dåliga prestationer, de bidrar med humoristiska ögonblick och alla är mer eller mindre intressanta.
Filmen flyter på ett i ett rätt så långsamt tempo och det händer inte speciellt mycket av dramatisk karaktär under filmens inledande timme. Det som skildras är mest Viorel's vardag; där vi får se han åka från punkt A till B, duscha, hur han spenderar sin fritid i sin nedslitna lägenhet. Allt det här låter kanske inte överdrivet intressant, men det är faktiskt mer trollbindande än vad man kan tro. För att även i de mest vardagliga ting kan man hitta fascinerande företeelser. Jag gillar även den realism som regissören har uppnått. Filmen kan vara en aning svårförstådd eftersom man som tittare inte ges speciellt mycket information utan bara matas med sekvenser ur huvudkaraktärens liv. Allting klarnar dock efterhand, men till en början har man t.ex. ingen aning om vad hans förhållande är med en del av de karaktärer han stöter på. Rätt kul berättarteknik och den gjorde att filmen förblev högintressant under hela resans gång trots sina tre timmar i spellängd och långsamma tempo.
Miljöskildringarna av de nedslitna lägenheterna och av hela Bukarest är mycket välgjorda. Det är uppenbarligen inte ett speciellt välutvecklat land, jämfört med Sverige, och det tycker jag att regissören har lyckat fånga på ett utomordentligt sätt. Man bjuds på många tjusiga bildkompositioner (bland annat vid tågrälsen) och ett överlag bra kameraarbete. Dock serveras man inte några spektaktulära kameraåkningar eller vinklar såsom i t.ex. Citizen Kane, men det är det få filmer som gör. Gillar dock de stillsamma kamerarörelserna och att många scener är filmade igenom en dörröppning. Man känner sig som en så kallad "Peeping Tom" - vilket för övrigt är en grym brittisk film regisserad av Michael Powell och den får ni absolut inte missa. Avslutningsvis vill jag även berömma det välskrivna manuset. För under andra hälften av filmen ökar inte bara spänningsnivån utan det levereras också allt fler replikskiften. De är mycket underhållande och har ofta en komisk touch.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar