A Geisha

Originaltitel Gion Bayashi
Regissör Kenji Mizoguchi
Utgivningsår 1953
Längd 85 min
Produktionsland Japan
Skådespelare Michiyo Kogure, Ayako Wakao, Seizaburô Kawazu, Saburo Date, Sumao Ishihara, Midori Komatsu, Kanji Koshiba, Chieko Naniwa, Kikue Môri, Eitarô Shindô, Ichirô Sugai, Haruo Tanaka

Handling

Den 16 år gamla flickan Eiko flyttar från sin fattiga familj, till Giondistriktet i Kyoto för att bli geisha.

Omdömme

Ännu en mycket mänsklig och fascinerande stuide av en annorlunda värld som är så okänd för oss; nämligen geishaetablissemanget. Filmen fokuserar på den unga flickan Eiko och hennes första intryck och upplevelser av Giondistriktet. Samt hur hennes förhållande med den äldre geishan Miyoharu förändras och så småningom utvecklas till en genuin vänskap. Trots sin ringa spellängd är det här en innehållsrik film där kameran hinner registrera många ting. Man får ta del av japanska traditioner; främst i det välgjorda montage där vi får se hur Eiko utbildas till att bli en riktig geisha. Det är också en mycket samhällskritisk film som inte är rädd för att kritisera hur det japanska samhället såg ut då det begav sig. I grund och botten en basal film som är enkel att realtera till och beröras av. En opretentiös film som även vanliga personer, som ej är hypercineaster, kan ha glädje av.



Det betyder dock inte att filmen ej har några konstnärliga kvalitéer. Regissören har helt enkelt bara lyckats kombinera både utsida + insida på ett förträffligt sätt. Vilket inte är helt enkelt; när man tänker efter finns det många filmer som antingen är för pratiga eller visuell onani. Jag har dock inget emot det sistnämnda och därför är jag ett stort fan av filmer såsom Visconti's Leoparden. Scenografin i den här filmen är också mycket välgjord och bjuder sin åskådare på både eleganta kläder, tjusigt inredda rum, och snygga håruppsättningar. Själva kameraarbetet förtjänar även det rikligt med applåder.



Så gott som alla i skådespelareskaran gör klockrena rolltolkningar. Samspelet i mellan Michiyo Kogure (Miyoharu) och den bildsköna Ayako Wakao (Eiko) var extraordinärt. De hade verkligen en mycket bra personkemi med varandra och det var intressant att följa hur deras realtion utvecklades. Sedan fäste jag mig lite extra för Eikos ynkliga fader Sawamoto, gestaltad av Eitarô Shindô. Mycket stämningsfull och finstämd film av mästaren Mizoguchi. Pricket över i:et är den stämningsfulla musiken vars rytm man ofta hör i bakgrunden.