24 mars 2011

Sent om Hösten

Originaltitel Akibiyori
Alternativ titel Late Autumn
Regissör Yasujiro Ozu
År 1960
Cast Chishû Ryû, Yôko Tsukasa, Setsuko Hara, Nobuo Nakamura, Kuniko Miyake, Mariko Okada, Keiji Sada, Shinichirô Mikami, Shin Saburi, Sadako Sawamura, Miyuki Kuwano

Handling
En variation på Ozus tidigare film Sent om våren från 1949. I denna version bor en ung kvinna hos sin änkemoder, och hon gillar inte tanken på att modern ska hitta en ny man. Problemet är modern inte letar efter en man åt sig själv, utan åt sin dotter. Samtidigt försöker tre äldre män, vänner till familjen, att hitta makar åt dem båda.

Omdömme
Ytterligare ett mästerverk signerat Yasujrio Ozu. Det som gör den här filmen bra är dels det mångbottnade manuset, dels det fantastiskt fina fotot. Man bjuds på den ena fulländade inramningen i väl balanserade färgkombinationer efter den andra. Jag gillar Ozus sätt att filma i sina senare filmer, inga kamerarörelser utan statisk kamera ofta filmat i från låga vinklar, och den rytm som han lyckats uppnå i klippningen. Scenografin är väl dekorerad och har en stor detaljrikedom. Skådespelarna tittar rakt in i kameran när de säger sina repliker vid vissa konversationer. Personligen har jag inga problem med detta faktum utan tycker snarare att de förhöjer atmosfären. Filmen innehåller dessutom finstämd musik som matchar innehållet på ett ypperligt sätt.

Regissören är en stor konstnär med en säregen stil. Men han är trots allt en spelfilmsregissör och definitivt ingen dålig sådan. Manuset är mycket välskrivet och ger en bra inblick i hur det japanska samhället såg ut när det begav sig. I grund och botten en djupt mänsklig film om relationen i mellan en dotter och hennes mamma. Utöver det skildras också landets industralisering, kulturkrockar, generationskrockar, den japanska mentaliteten osv. På ett sätt en rätt tragisk film, men den är berättad med glimten i ögat och har gott om komiska poänger att leverera. Slutscenen har stor emotionell tyngd och är precis som många andra slutscener i hans alster tvetydig. Om man gillar Jacques Tati eller Roy Andersson, ja då kanske det kan vara värt att spana in den här filmen.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar