Generallinjen

Originaltitel Staroye i novoye
Alternativ titel Generalnaya liniya, Old and New, The General Line
Genre Drama, Stumfilm
År 1929
Produktionsland Sovjetunionen
Regissör Sergej M Eisenstein, Grigorij Aleksandrov
Manus Sergej M Eisenstein, Grigorij Aleksandrov
Skådespelare Michail Gomorov, Marfa Lapkina, Vasilij Buzenkov

Handling
Eisensteins sista stumfilm där vi får följa en utblottad bys väg till framgång med hjälp av kolchos-systemet.

Omdömme
Eisenstein var en mycket skicklig sovjetisk filmregissör som i våra dagar är mest känd för sitt användande av montaget. På sätt och vis föredrar jag hans intellektuella montagestil i t.ex. Dagar som har skakat världen. I den klipper han in bilder som inte har något med filmens dramatiska innehåll att göra. I den filmen jämställs Kerneskij med en påfågel och hans milis med tennsoldater och tomma vinglas. Men den filmen hade också en tendens att bli alltför långtråkig i väntan på det uppenbara slutet. Jag föredrar faktiskt det lite mer lättförståeliga narrativet i Eisensteins sista stumfilm. Generallinjen är en djupt mänsklig skildring av en utblottad by där regissören äntligen väljer att koncentrera berättelsen runt en karaktär. I sina övriga stumfilmer har fokuset legat på gruppen som ett kollektiv i stället. Vilket har funkat förvånansvärt bra med tanke på den tematik och de kommunistiska ideal han förmedlade genom sina filmer. Marfa Lapkina gestaltar den kvinnliga antagonisten vid samma namn på ett mycket övertygande sätt. De välgjorda personporträtten gör att filmen känns mer levande och inte lika artifciell som en del av regissörens andra stumfilmer hade en tendens till att vara.




Eisenstein är riktigt bra på att göra effektiva propagandafilmer där han får oss åskådare att sympatisera med hans idéer. Ett bra exempel på detta är just den här filmen där han lyckas få mig att bli riktigt förbannad på de där giriga byråkratkapitalisterna i storstaden. Ideal som broderlighet, gemenskap, och vikten av sammarbete förmedlas på ett ypperligt sätt. I slutet blir det kanske hela lite väl övertydligt, men då är slagorden egentligen bara atmosfärhöjande och inget riktigt irriationsmoment. Som ni märker är det inga direkt kontroversiella idéer som regissören ville förmedla. Det spelar egentligen ingen roll i fall om det hade varit hyperkontroversiella idéer som hade förmedlats (typ Den evige Juden) för sådant genomskådar vi ju nu för tiden. Alla bilder i den här filmen har med filmens dramatiska innehåll att göra. Det betyder dock inte att den här filmen skulle vara sämre rent bildmässigt än i de filmer där regissören tillämpade intellektuellt montage. I själva verket är montaget makalöst bra. Montagen i Eisenstein's filmer är som träningsekvenserna i Rocky-filmerna fast hundra gånger bättre. Man bjuds också på många fina miljöskildringar av den ryska landsbyggden, bilder på skördesfält mixas med bilder på karismatiska ansiktsuttryck. Filmen har även en komisk touch, det bästa exemplet är nog när Eisenstein ska åskadligöra djurförädlingen i byn. Ett smakprov på Eisenstein's genialitet: http://www.youtube.com/watch?v=92IyZX34ie0