Andrej Rubel

Andrej Rublev är en 205 minuter lång skildring av ikonmålaren Rubljovs liv i 1400-talets Ryssland. Filmen är uppdelad i sju olika kapitel som visas i kronologisk ordning (1400-1424). Utöver det får man även avnjuta en häpnadsväckande prolog där man får se förberedelserna för en ballongtur och en färgsekvens där flera av ikonmålarens verk visas i detalj. Innehållsrik film där fokuset inte enbart ligger på ikonmålaren som person utan också på det som sker i hans omgivning. Man får bland annat utforska en grupp hedningars normer, en narr som driver med bojars, en blodig invasion av staden Vladimir, se en gestaltning av Jesu korsfästelse. Men givetvis är även Rubljov's personliga livsöde något som är centralt i den här filmen.




Anatoli Solonitsyn gör en trovärdig gestaltning av den ängsliga ikonmålaren Andrej Rublev. Han befinner sig i många tragiska situationer under filmens gång och jag tycker att han lyckas ypperligt med att förmedla sin uppgivenhet/sorg vid dessa tillfällen. Han visar även under filmens gång att han är kapabel till att gestalta alla andra sorters känslouttryck också. Det finns gott om excentriska karaktärer i den här grytan, men skådespeleriet är ändå alltid balanserat och några teatraliska överspel förekommer inte. Alla i skådespelarskaran gör ett förträffligt jobb. Det är många minnesvärda och nyansrika karaktärer som får man bekanta sig med under resans gång. Jag blev speciellt tagen av Irma Raushs gestaltning av den mentalsjuka flickan som så småningom blev bortrövad av ett gäng tatarer.



Det som gör det här till en personlig favorit är framförallt det extraordinära s/v fotot. Jag gillar de scener som är filmade i från ovan. Speciellt vacker är den inledande sekvensen som är filmad i från ett sådant perspektiv, i den sekvensen får man se ett landskap av små vattenpölar där mörka moln reflekteras på deras yta. Det finns en hel del intressant dialog i den här filmen om bland annat religion, men det här trots allt det visuella som jag blir mest imponerad av. Jag gillar de eleganta och i bland nästan poetiska kameraåkningarna där det kargade ryska landskapet åskådliggörs. I scenerna som utspelar sig i byggnader så åskådliggörs i stället den tjusiga arkitekturen.




Flashbacksekvensen är mycket välgjord, ljussättningen och de vita fjädrarna bidrar till att bygga upp en nästan drömliknande atmosfär. En dröm som får ett abrupt och våldsamt slut i filmen. Andrej Rublev är fylld med rätt mycket otäcka och våldsamma inslag. Vilket den fick en hel del kritik för när det begav sig, men själv har jag inget emot dessa sekvenser. Jag tycker bara det bidrar till en mer realistisk atmosfär och sedan får man inte glömma att det finns ett visst symbolvärde i de döda hästarna. För Tarkovskij symboliserade hästar liv. Och i samband med att folk dör i filmen kan man ofta se en häst ligga och jämra sig. Slutet, hela sista kapitlet med klockan, är helt fantastiskt. Gillar kontrasten i mellan den avslutande klockscenen och den inledande ballongturscenen. En unik filmupplevelse som har mycket att erbjuda; humor, tragedi, kärlek, krig, tortyr, konst, religion, mentalsjukdom, politisk förföljelse, vänskap, etc. Blev helt uppslukad i den här filmen, aldrig förr har målarfärg som läcker ut i ett vattendrag varit så stimulerande att titta på. Antar att det är en bra egenskap när man förvandlar något ordinärt till något extraordinärt.