År 2007
Längd 80 min
Regi Guy Maddin
Manus Guy Maddin, George Toles
Genre Mockumentär
Produktionsland Kanada
Cast Darcy Fehr, Ann Savage, Amy Stewart, Louis Negin, Guy Maddin (röst), Brendan Cade, Wesley Cade.
Handling
En dokumentär fantasi om Maddins hemstad Winnipeg. Hur ska Maddin lyckas fly sin hemstad? Kanske om han filmar sin väg därifrån.
Omdömme
Årets positiva överraskning hittills detta filmåret för mig. Den atmosfär eller rättare sagt känsla som regissören har lyckats fånga är helt suverän. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva den känsla som filmen genomsyras av, suggestiv, pessimistisk, och dunkel är tre adjektiv som känns rätt träffande. Poängen är att man snabbt sugs in i Guy Maddin's magiska filmuniversum och det är en värld som verkligen är kul att få uppleva. Bildspråket är dynamiskt och väcker många associationer. Styrkan i fotot ligger i just själva bilderna inte presentationen av dessa (kameraåkningar, montage, etc). Stilen är återhållsam och skulle bäst beskrivas som asketisk - fast med en stor touch av lekfullhet. Med lekfullhet menar jag helt enkelt att det finns en stor dos av (mörk) humor och att man ständigt överraskas över vad som dyker upp i nästa bildruta (ett exempel: 1. Ett stall brinner upp. 2. Hästarna springer ut och fastnar i snön. 3. De blir en sorts turistattraktion där invånarna har picknick på deras huvud). Så om man uppskattar filmskapare som Robert Bresson's stil men tycker de är för tråkiga så kanske det här passar bättre.
Har läst i en recension skriven av Roger Ebert att regissören använder sig av samma klippningsmetoder som återfinns i äldre filmer. Ingenting som jag reflekterade över under själva sittningen, men så här i efterhand kan man konstatera att dessa äldre metoder fortvarande fungerar utmärkt i rätt händer. Ur skådespelarskaran är det en som urskiljer sig och som man kommer i håg några dagar efter man sett filmen. Det är Ann Savage (gammal film-noir stjärna) som spelar rollen som den karismatiska och smått obehagliga modern. De andra skådespelarinsatserna var också helt OK, men de fick inte samma utrymme framför kameran. Jag tycker mycket om manuset och den kritiska men samtidigt kärleksfulla skildringen av regissörens gamla hemstad Winnipeg. Det finns gott om fascinerande historier och underhållande anekdoter i från bland annat regissörens barndom i den här filmen. Det som gör det här till en personlig favorit är det utsökta bildspråket, det fascinerande manuset, och filmens lekfullhet. Guy Maddin är definitivt en av de mer intressanta filmskaparna i dagsläget och en av få som verkar ha en egen stil. Vill definitivt se fler av hans filmer.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar